Jag hörde en gång en kvinna från Rumänien berätta hur det var när väckelsen bröt fram i hennes hemförsamling.
Väckelse detta ord som säger att ett antal människor samtidigt vaknar, vaknar över vad som är Guds sanning, väckta av den Helige Ande.
Tillbaks till kvinnan från Rumänien. Så här sa hon. ”I en vanlig gudstjänst, mot slutet, strömmade alla fram mot talarstolen och bad varandra om förlåtelse. Så började väckelsen”.
Jag har nyligen haft mitt eget uppvaknande. I en tidigare text har jag berättat om hur nära den Helige Ande varit när vi haft vår sångstund på Hamnplan i Simrishamn. En morgon strax efter hamnplanspremiären så vaknade jag med en berättelse ur Bibeln.
I mitt huvud fanns stycket där aposteln Johannes talar om hur Jesus uppväcker sin nära vän Lasarus från döden. Jesus kallar ut Lasarus ur graven och Lasarus reser sig och går, Trots att han är insvept i liksvepningen så börjar han röra sig.
När jag vaknade tidigt, var det som om Jesus kallade ut mig. Börge res dig, lämna din grotta, låt svepningen brista och falla, gå ut och möt mig i frihet. Vår svepning är alla de händelser av olika slag som vi bär med oss genom livet. Att kallas ut i frihet är att släppa oförrätter, låta dem falla till golvet.
Så kommer det här med att klara upp, att be om förlåtelse och invändningarna som direkt dyker upp. ”Men jag har rätt, så skulle de inte ha betett sig mot mig. Ska jag verkligen be om förlåtelse”. Ja det ska jag och du. Det finns ingen oförrätt som har ett sådant värde att den överstiger nåden, Guds nåd.
PS Bilden är från vår andra sångkväll på hamnplan. Jag är längst till vänster brevid bagar Allan. Vid pianot Lennart Björk från Lund, en underbar jazz-pianist. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar