Nollbas berör

Det är märkligt detta med i vilka sammanhang Gud kommer nära.

I vår församling i Simrishamn hade vi i går (lördag) ett församlingsmöte, som var något av ett krismöte. Denna lilla skara håller en stor kyrkobyggnad och en pastor på mer än halvtid. Nu skruvas finanserna åt och vi fick fatta ett beslut om att minska omfattningen på pastorstjänsten. Innan hade jag ingen lust att åka över huvud taget.

Jag blev starkt berörd under församlingsmötet, inte av pessimism, utan av kampvilja och en ökad längtan efter Guds beröring. Jag uppfattade det som om även andra blev berörda.

När jag kom hem på kvällen fortsatte detta. Den Helige Ande var så nära.

I dag under söndagsgudtjänsten så var det likadant igen. Jag tyckte pastor Bengt aldrig predikat bättre och att Björn aldrig varit bättre som mötesledare. Både traditionella sånger och lovsång klingade så vackert och jag jublade inför Herren. Jag tror nog alla upplevde gudstjänsten som speciellt välsignad.

Det här med ”noll-bas” är en styrka i Guds rike. Då är det bara Guds kraft som gäller.

Månne inte detta var en vändpunkt?