Att finna en krona

I går tänkte jag skriva i min blogg, men kände mig så tom, hade över huvud taget ingen lust att skriva. I morse vaknade jag med tanken: Försöker jag bevisa Guds existens genom det jag skriver?

Helt klart, jag vill inte bevisa Guds existens. Varför inte då? Du verkar ha en så stark tro, om man får tro det du skriver. Erkänn att du med dina ord vill bevisa att Gud finns. Att det är det, det handlar om.

Jag vill inte bevisa att Gud finns, men jag vill visa att Gud finns genom mitt liv. Om Han så önskar får Han bevisa sin existens genom mitt liv. Vill Han inte detta så ska jag inte bråka. Jag är en syndare, frälst av nåd och helt beroende av Guds kraft för att kunna leva ett kristet liv.

Jag har sett exempel på människor som med stora ord vill tala för Gud. Dock känns det tydligt att det är denna människas egna ord. Det har sedan visat sig att den personen i sitt eget liv tillåtit saker som inte varit Gud välbehagliga, utan mer haft ett annat ursprung. Att då på ytan bevisa att allt är bra genom att tala stora ord om Gud, det är ingen framgångsväg.

Nu tänker jag berätta en absolut barnslig berättelse. Så barnslig som är jag.

Efter det att jag år 1994 blivit frälst (=räddad) så åkte jag varje vardagsmorgon till Sundbyberg och deltog i kyrkan morgonbön. Jag reste under en lång tid denna resa från södra Stockholm till Sundbyberg norr om Stockholm för att sedan återvända till östra Stockholm där jag arbetade på ett finansbolag. Oftast åkte jag tunnelbana men ibland tog jag bilen.

Vid ett sådant tillfälle då jag hade bilen med mig så skulle jag efter bönen åka till infartsparkeringen vid Ropsten för att stå där under dagen. Priset för detta var 10 kronor och i min ficka hade jag nio svenska kronor och en norsk dito. Problemet var att den norska inte var så användbar.

Jag kunde ha stannat och tagit ut från banken och växlat in rätt mängd mynt. Det hade inte varit en stor sak.

Men jag upplevde inom mig, nej Börge du ska lita på mig, och så fick det bli. Jag körde iväg och undrade hur det skulle gå till. När jag närmade mig parkeringen så började jag bli desperat, spanade efter enkronor längs vägkanten. Skulle det bevisas att jag bara hade konstiga tankar utan relevans. Strax innan parkeringen passerar jag en stormarknad och känner att jag ska svänga in där. Aah, det är förstås en övergiven kundvagn med sin pant av en femma (eller tia) jag ska finna!

Inte alls, men jag går fram till kundvagnsparkeringen och ser glimten av ett mynt i en kundvagn. Där ligger en enkrona och väntar i facket för femkronor. Helt utan funktion för kundvagnsinlösen men det var min saknade krona.

Varför denna story om en absolut bagatell? Kanske bagatell rent sakligt, men så här vill jag leva. Att i all enkelhet leva mitt liv och ledas till sammanhang där Gud får visa att ”Han är” och för att finna en krona men en krona av helt annat slag.