Jag hade en speciell upplevelse under bönen tidigt i morse.
I mitt inre såg jag en bild av en trävägg eller trätavla med många små fack eller rutor. Tänk dig ett labyrintspel där en kula passerar mellan träväggar, så har du bilden. Fast det fanns ingen kula och det var ingen öppen väg någonstans.
Det blev klart för mig att det var en bild på de olika kristna kyrkorna och jag blev förtvivlad och ville spränga väggarna. "DU kan inte göra detta" var svaret jag fick. ”Spränger du en vägg så finns det ingen frihet i detta eftersom du snabbt blir upptagen i den nya rutans gränser. DU kan inte säga att någon enskild ruta står för hela sanningen, men sanningen finns inom varje ruta i olika mängd.
Men JAG kan förena, låta väggarna försvinna och enheten ska svepa fram som en vind. DU ska älska varje ruta som jag älskar den och DU ska bedja om den starka vinden och tacka för att enheten i MIN kärlek redan börjat sitt verk. När olika traditioner i ödmjukhet böjer sig för kärlekens bud då försvinner murarna. ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar