Tillbaka till vardagen

I kristna tidningar och på nätet ser jag debatten om något nytt, alltid något nytt att debattera. I mig finns en tröttnad. Det brinner inom mig en stark längtan till väckelsens dag och debatterna tillför inget där. Inget alls. Journalistiska utgångspunkter för oss inte närmre en väckelse.

Men likaväl är denna min ingress ingen höjdare. Mina känslor inför meningslösa debatter är inte av nyhetsvärde. Men det finns en debatt som måste föras, den debatten handlar om att stå kvar på ordets grund och inte devalvera evangeliets budskap. Jag tackar Gud för de som har kallelse och förmåga att föra detta samtal.

Snart kommer denna blomning till
vårt lilla hus i Skåne

Jag kommer nu tillbaks till vardagen efter en böneresa där jag känt mig ledd in i minsta detalj under nästan en vecka. Mina egna svagheter poppar nu upp. Detta är inte konstigt, någon vill få mig att stiga tillbaks och resignera. Herren kallar bara ofullkomliga människor, annars fanns inga Herrens medarbetare. Eller för att citera Nils Bolander: Herre vad tänkte Du på när Du kallade mig? Menade Du att mitt liv skulle vittna om Dig? Nog kan Du väl se att människorna le åt en sådan ...

Denna insikt är viktig men det är också viktigt att våga agera i den helige Andes kraft. Att våga lita på att frälsningsundret är en verklighet, att pånyttfödelsen leder oss in i ett nytt liv och på på nya vägar.  

Det finns ett fantastiskt försvarstal av Paulus som jag mediterar över just nu. Ett bibelstudium lett av Daniel Wärn fick mig att se ett nytt djup i denna text. Vilken text det är återkommer jag till.

På onsdag väntar ett nytt böneuppdrag. Denna gång i Uppsala. Sedan åter till Österlen.