I går talade jag om en inre bild jag fick under bönen i Eskilstuna.
Jag såg öppet vatten i gryningsljus. Kunde knappt urskilja ytan. Så steg solen upp och jag såg vattenyta. Nej, jag kunde inte se vattnet därför att det var täckt med oljerester och annat skräp. Jag kände mig sorgsen över hur eländig situationen var. Solen var på maximal höjd, men nu hände något. Solens sken ökade i styrka och intensitet. Samtidigt klarnade vattnet som genom ett under.
En gudsberöring i den sista tiden? Ja vill jag säga.
Bild 1: bönehusvagnen på plats.
Bild 2 får representera det renade vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar