Den svåra brytpunkten

Det pågår en debatt debatt i Sverige som handlar om hur den kristne förhåller sig till sin omvärld, till de värderingar vi möter i det moderna samhället och till människorna som har dessa värderingar.

Tydlig världsbild?

Här kommer vi i framtiden att ha en viktig brytpunkt. Kan vi stå kvar i Guds ords undervisning och samtidigt vara kärleksfulla? Svaret måste obetingat vara ja.

Lämnar vi Bibelns undervisning så har vi inget annat att erbjuda vår omvärld än vad filosofiska tankar i största allmänhet har. Lämnar vi kärleksperspektivet så är vår undervisning inget värt, det lär vi av trettonde kapitlet i Första Korintierbrevet.

Som kyrka har vi inget Exodus, utvandring, ur världen. Vi lever helt enkelt i den värld vi lever i och ska föra ut kärlekens budskap i denna värld. Det gör vi inte med respektlöshet och hårda ord.

Men kyrkan erbjuder individen ett exodus ut ur syndens grepp. Det kallas frälsning och för oss in i ett nytt liv. Inte ett förenklat hokus-pokus, utan ett nytt liv, en ny vandring tillsammans med den helige Ande. Ett sådant liv kan inte vara ett liv i uppror mot Guds vilja, det ligger sakens natur. Fortsatt är vi inte syndfria, men eftersträvar inte livet i synd. Tvärt om vill vi ledas av den helige Ande till ett rikare liv.

Många kristna har i sina egna liv dessa val att göra. Fler kommer att få tillspetsade val, allt eftersom klyftan mellan Bibelns undervisning och samhällets värderingar ökar.  Då finns bara detta; att vara fylld av kärlek och samtidigt tydlig om vad evangeliet är.

Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. (Joh 17:15-19)