Jag gillar Stanley's förväntan

Stanley Sjöberg

"Idrottsplatsernas åskådarläktare var fyllda. Alkoholen flödade. Folk gillade att gå på teatern och det var populärt med olika spel om pengar. Våld och kriminalitet tillhörde vardagen. Kyrkorna hade förlorat dragningskraften. Pastorer och präster studerade och gavs högre akademisk utbildning, men elden hade slocknat. Så beskrivs det andliga läget i Wales i början av 1900-talet.  I drygt tio år hade en ung kolgruvearbetare ägnat sin lediga tid för att läsa Bibeln och i flera timmar varje dag be om en väckelse över landet. Det var Evan Roberts som år 1904 blev det synliga redskapet i den väckelse som inom några månader förändrade städer och mindre samhällen. Inom ett år hade 100 000 människor sökt medlemskap i församlingarna. Många fler hade blivit frälsta och förvandlats från ett liv i kriminalitet, missbruk och ytlighet. Teaterlokalerna stängdes, krogarna avfolkades, idrotten förlorade sin attraktionskraft och kyrkorna fylldes."

Så börjar Stanley Sjöberg ett bloggavsnitt på Webbkyrkan. Sedan gör Stanley bl.a. en jämförelse med Algot Niklassons tjänst i Sverige och kommer med följande avslutande "kläm":

"Vem ska bli ”profeten Elisa” år 2012? (Här gör Stanley en hänvisning till en del av texten som jag inte citerat).  Vi kommer att vara med om en profetisk överraskning – snart!"


Jag delar Stanleys tro att något tydligt snart kommer att ske i vårt land. I grunden tror jag på en gräsrotsväckelse som bryter fram med en enorm kraft. Och vi kommer att få se tydliga profetiska händelser under tiden detta sker.

Observera i Stanleys text det förarbete Evan Roverts var inne i. Jag repeterar denna mening:

"I drygt tio år hade en ung kolgruvearbetare ägnat sin lediga tid för att läsa Bibeln och i flera timmar varje dag be om en väckelse över landet."


Bön som uppgift. Du som läst mina senaste inlägg förstår varför jag citerar detta.

----------------------
Fotnot: Jag har Stanley Sjöbergs tillstånd att citera texter av honom.


Hela Stanleys text:

Idrottsplatsernas åskådarläktare var fyllda. Alkoholen flödade. Folk gillade att gå på teatern och det var populärt med olika spel om pengar. Våld och kriminalitet tillhörde vardagen. Kyrkorna hade förlorat dragningskraften. Pastorer och präster studerade och gavs högre akademisk utbildning, men elden hade slocknat. Så beskrivs det andliga läget i Wales i början av 1900-talet.
I drygt tio år hade en ung kolgruvearbetare ägnat sin lediga tid för att läsa Bibeln och i flera timmar varje dag be om en väckelse över landet. Det var Evan Roberts som år 1904 blev det synliga redskapet i den väckelse som inom några månader förändrade städer och mindre samhällen.
Inom ett år hade 100 000 människor sökt medlemskap i församlingarna. Många fler hade blivit frälsta och förvandlats från ett liv i kriminalitet, missbruk och ytlighet. Teaterlokalerna stängdes, krogarna avfolkades, idrotten förlorade sin attraktionskraft och kyrkorna fylldes. Gudstjänsterna pågick i flera timmar, med sång, bön, vittnesbörd och predikan. Kvällsmötena pågick ofta fram mot 5-tiden vid gryningen. Elden spreds över hela världen och blev den tändande gnistan bland annat för det som hände på Azusa Street i Los Angeles där pingstväckelsen föddes.
Kolgruvearbetaren Evan Roberts var 26 år när han efter en längre tid i bön fick ett Guds tilltal att samla människorna i sin hemstad och predika för dem. En metodistkyrka erbjöd honom att komma till en ungdomssamling. Det var en måndagskväll och sjutton ungdomar hade kommit för att lyssna. Evan Roberts frågade om någon hade ett vittnesbörd att ge. Efter en stunds tystnad gick en ung kvinna fram. Hon brast i gråt och sa att om ingen annan hade något att säga så ville hon i alla fall berätta att hon älskade Jesus. I samma ögonblick förändrades atmosfären. Alla greps av förkrosselse över sin andliga likgiltighet.
Själv hade Evan Roberts blivit särskilt gripen när han lyssnade till en frälsningssoldat som hette Seth Joshua. Han bad till Gud i ett möte att en väckelse skulle komma med förkrosselse, omvändelser och andlig upprättelse över landet. Han bad att Gud skulle ta ut ett redskap, på samma sätt som när profeten Elia fick vara med om hur Elisa lämnade plogen bakom oxarna på åkern och kallades av Gud in i en profetisk tjänst efter Elia. Seth Joshua bad att Gud skulle ta ut en kolgruvearbetare eller någon från landsbygden som inte hade något annat att lita på än den helige Andes smörjelse. Samtidigt bad Evan Roberts om att få bli döpt i den helige Ande. Under våren 1904 mötte han Gud i total hänförelse.
Det som kännetecknade väckelsen i Wales var den speciella sång som dominerade gudstjänsterna. Evan Roberts hade ett team av lovsångsledare med solister. De sjöng undervisande, innehållsrika texter med enkla melodier. En av den tidens främsta förkunnare i England, William Thomas Stead, skrev en tidningsartikel om väckelsen och jämförde sången med det han hade upplevt i Ryssland av ortodoxa kyrkornas körsång. De sjöng i flera stämmor, där texterna ofta var tagna direkt ur Bibeln. De sjunger kapitel efter kapitel ur evangelierna och nu blev sången också i Wales den främsta predikometoden.
Efter två år var Evan Roberts trött och sliten. Han drog sig undan i stillhet och framträdde aldrig mer offentligt. I januari månad 1951 dog han drygt sjuttio år gammal. Just då i januari 1951, började Gud använda Algot Niklasson i Sverige på ett liknande sätt. Det var förkrosselse, omvändelse, bön och den helige Andes unika närvaro. Tusentals människor blev frälsta, kyrkorna fylldes och elden flammade.
Vem ska bli ”profeten Elisa” år 2012? Vi kommer att vara med om en profetisk överraskning – snart!