Inte följa John - följ Jesus!

I Sverige har vi en lek som kallas "följa John". Den går ut på att de andra som är med i leken ska härma en viss persons beteenden och rörelser.

En gång bevittnade jag på Skeppsbron i Stockholm några bilar som hastigt körde upp och parkerade. Ur bilarna kom ett antal män med ungefär lika frisyrer och lika kläder. Faktiskt gick de med likartad gångstil. Hastigt förflyttade de sig från bilarna in på en restaurang. Det var företagsledaren Jan Stenbeck som gick i spetsen och förflyttade gruppen till den restaurang på Skeppsbron som han stödde. Jag tänkte att de andra i gruppen var hans företagsledning som starkt påverkades av hans något excentriska framtoning.

Styrelsen för Turistkyrkan i Fuengirola.
Vad lika vi är. Vi har till och med lagt
oss till med samma vackra vitgrå hårfärg!
Pastor John i centrum.

Vid ett annat tillfälle kom jag att vara i en samling tillsammans med en känd pastor och hans pastorsteam. Samma sak här. Ledarstilen syntes till och med på klädvalet och definitivt i sättet att förhålla sig. Det fanns inget utrymme för att som utomstående ge ett bidrag. Cirkeln var sluten. Troligtvis utan att någon menade att stänga ute. Cirkelns yta var så stark.

Av någon egendomlig anledning har jag kommit att vara tillsammans med ett antal pastorsteam, så det behöver inte vara ditt team jag talar om;)

Vid ett annat tillfälle gästades jag på det Hostel jag drev, av en annan församlings ledningsgrupp. Här fanns en helt annan öppenhet. Jag imponerades av de samtal jag hörde ta form redan under tiden morgonkaffe intogs.  Tydligt olika personligheter var i dialog med varandra och samtalet hade stort djup.

Vi lever i individualismens tidevarv och det gäller att med kläder och beteenden exponera sin personlighet. En lustig effekt uppstår dock då en hel grupp exponerar sin "individuella" egenart. "Följa John effekten". Om detta leder till likformning är det illa.

Jesus säger tydligt att den kristna ledarstilen är att betjäna varandra. Till och med om att utge sig för andra. Han talar också om ett förvaltaransvar för de gåvor som vi fått.

I de nordiska länderna har vi även en annan tradition som är helt förödande för församlingslivet. Den kallas "Jantelagen" och går ut på att "du ska inte tro att du är något". Stick inte upp huvudet ur gruppens gemensamma höjd.

Bibeln talar om att vi ska upphöja varandra. Hedra varandra. I det ligger att erkänna andras gåvor och att glädjas över dessa. Vi är delaktiga i varandras gåvor om vi i bön och tacksägelse stödjer varandra. Vad lätt det måste vara att verka i en sådan församling.

Eftersom jag haft att kämpa med skadorna från den tid jag utsattes för mobbning, så är jag mycket vaksam på gruppers beteenden. Ibland för vaksam, det är en del av min problembild.

Vid mötet med Jesus kom jag att föras in i ett annorlunda förhållningssätt. Kärleken till det ofullkomliga kom att växa, men det handlar om en livslång process. I vandringen med Jesus växer ödmjukheten. Faktumet, att jag blir förlåten all min synd, stämmer mig till ödmjukhet. Hur kan jag, syndaren befriad av nåd, ta på mig domarrollen.

En församling med stor ödmjukhet, men med sin styrka i Jesus, det är en riktigt stark församling.

Följ inte John - följ Jesus!

-------------------
Fotnot. Min pastor i Fuengirola heter John. Honom följer jag gärna för han är både ödmjuk och stark i Kristus. Men vi klär oss olika - förutom att vi alltid har slips vid nattvardsgudstjänsterna. En generationsgrej kanske?