Nu har jag varit hemma i Sverige tio dagar. I media av olika slag har jag mött den svenska kristenheten och den stora tröttheten vill ta över mitt inre. Slå igen fönster och dörrar och fly till en privat-kristen ståndpunkt. Bara jag och Herren.
Men denna flykt är inte efter Herrens vilja. Jag har flytt undan tillräckligt i mitt liv. Jag vill inte ha profeten Jona som min förebild i alla avseenden.
Eller så är det så att jag alltför väl känner igen mig i hans sämre sidor och nu får ta till mig hans bättre sidor. Detta att han faktiskt predikade omvändelse för den stora staden Nineve och att han talade så fylld av den helige Ande att de omvände sig efter denna predikan.
Vi är i stort behov av omvändelsens predikan in i vår nation. En omvändelse både innanför och utanför kyrkporten.
En bra predikan riktar sig i lika hög grad till predikanten som till åhöraren. Det börjar alltid hos oss själva. När vi står inför Herren i bön, som förespråkare för nationen, då står vi inte där som någon som är bättre än omvärlden, nej vi står där som en del av vår egen tidsålder, som en del av den nation som är beroende av hans oändliga nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar