En stilla aftonbön

Dagens stoj har lagt sig. Ett tag surrade TV:n med ett program som inte rörde mitt hjärta. Fart, glitter, inövad koreografi, sexiga kläder, folkkära aktörer, men för mig, ack så tomt.

Per-Erik Hallin

På Hökarängens torg i dag spelade Per-Erik Hallin. Han spred glädje och gudstro till en skara som huttrade i höstdugget. På ett rakt intuitivt vis mötte han den svenska vardagspubliken. Kärleksfullt och med respekt såg han på de människor som sökte kontakt. En man ville tala om Elvis och Gud i skuggan av en personlig sorg. En annan ville dansa inför oss till de svängiga tonerna.

Per-Erik delgav oss mötet med en man på fängelset i Colombia. Enda överlevande av många resenärer från en buss där passagerna likviderades med skott genom huvudet. Ett brott med full ondska, totalt utan mening.

Överlevande men blind efter skottet möter han sina förövare i fängelset och förlåter dem i Jesu namn. Ett kristet öde långt ifrån religionskrigens hets.

Hur blir då min aftonbön?

Jo, Herre hjälp mig att leva ett transparent liv, återspeglande din kärlek. Hjälp mig att inte söka min egen bekräftelse utan i stället möta människor i och med din kärlek.