På morgonen i dag drömde jag en märklig dröm. Den var inte rörig som drömmar ofta kan vara. Nej den var kristallklar och jag minns den efteråt in i minsta detalj.
Jag såg ett bergslandskap, inte som på bilden ovan, utan ett kargt begslandskap. Jag såg ut över en dal, en stenig vid dal. Jag såg människor klädda i den typ av kläder man ser i muslimska länder som Afganistan och Pakistan.
I dalen såg jag många små eldar längs bergsidorna. Inte tätt, men det var kanske en trettio-fyrtio eldar längs dalens sidor. Elden var inte svagt fladdrande som en lägereld kan vara, utan den var intensiv som gnistrande smält malm. Klart brinnande som stjärnor.
Jag bestämde mig för att gå till en av eldarna. En röst frågade mig varför jag valde den elden, den var ju en av de obetydligaste.Jag svarade att det var dit jag ville gå.
Väl framme drabbades jag av Guds helighet. Jag förstod att elden representerade en kristen, eller kanske en kristen familj. De var martyrer och runt dem fanns en sådan helighet att jag förstod att de stod mitt i Guds kärleks centrum.
Själv fylldes jag av denna helighet, det var som om den glödande malmen fyllde min tomma form. När jag vaknade var jag kvar i denna helighet.
Jag tänkte, talar vi om samma slags kristendom? Deras och min. Men jag stannade vid att jag fick ta emot heligheten som en gåva.
Tänkte sedan på texten i Uppenbarelseboken :
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun (3:4).
13 En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" 14 Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon." (7:13-17)
Börge Schönbeck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar