Med vilken rätt ristar en människa in siffror i en annan människa mot dennes vilja?
Ett minne i min nära vän som vittnar om krigsårens koncentrationsläger?
Nej en varning som tillhör oss alla om att även i vår tid ondskan kan fånga oss och föra oss över gränsen till helvetet.
Det börjar i rädsla för det okända, det börjar i tankar att skapa en värld där endast mitt får styra, det börjar i den enkla lösningen att allt är en annans fel.
Så långt borta är detta från Gud som följer oss kärleksfullt, som med respekt avvaktar mitt egna beslut och som med öppen famn möter min luggslitna skepnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar