Jag vet inte hur andra människor fungerar. I kontakten med Gud menar jag. För egen del kan det vara så att jag fladdrar iväg och inte odlar relationen. Inte så att jag förlorar min trygga grund i tron, jag vet att jag är en benådad syndare innesluten i Herrens omsorg. Men det kan vara så många andra saker som fångar mitt sinne. Allt ifrån golf till vardagsbekymmer.
Det finns tider då jag är mer noggrann i att vårda relationen. Då flyter livet lättare.
Nu är jag åter i Spanien ett tag. I går natt var jag på väg till flygplatsen. Medan jag körde bilen kom jag in i denna djupa närhet till Herren. Den var kompakt så att jag 'kunde ta på den'. Hela kroppen ställs in som ett instrument som klingar i harmoni med skaparen. Tacksamheten och glädjen strömmar fram samtidigt som allvaret i allt som sker runt omkring blir så påtagligt. Jag vill beskriva det som en närhet till livet, delaktig med något högre men närvarande i livet. Bibeln kallar det att vara i världen men inte av världen. Väl framme på parkeringsplatsen stannade vi ett tag i bilen och spelade en underbar lovsångsalbum som jag fått av min vän Lasse Petersson som har skivbolag i Umeå. Musiken klingade rakt in i min tacksamhet.
Hur kommer jag rätt in i det sammanhang där jag ska vara? Det handlar inte om att anstränga sig för att vara bättre. Det handlar om att vandra i en levande gudsrelation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar